Här hittas Åsa Regnérs debattartikel: http://www.expressen.se/debatt/1.2661861/subventionera-abort-for-utlandska-kvinnor

Här nedan hittas min översättning från Regnérs innovativa Orwellska till begriplig svenska:

Subventionera dödande av människor för utländska kvinnor

Hjälp kvinnor som vill komma till Sverige och avbryta en annan människas liv. Här är dödande av människor säkra men dyra. Det utgör sannolikt ett hinder för kvinnor att komma. Nu, inför 2012, är det dags att markera mot människorättsaktivisterna i Sverige och resten av Europa.
Socialminister Göran Hägglund, du har ansvaret. Ta hjälp av EU-minister Birgitta Ohlsson och lös problemet!
I fyra år har utländska kvinnor haft rätt att låta döda människor i Sverige, efter en lagändring i januari 2008. Regeringen bör sprida kunskap om den här möjligheten för kvinnor i andra länder. Översätt information på hemsidan regeringen.se till relevanta språk. Ge berörda ambassader i uppdrag att sprida kunskapen.
Regeringen bör också se över möjligheten att göra dödandet av människor i Sverige billigare för utländska kvinnor.

Sverige har en av världens mest extrema lagar för dödandet av människor. I drygt 35 år har svenska kvinnor haft rätt till att låta döda människor. För en utländsk kvinna kan själva dödandet kosta 8 000 kronor (Kostnad dödande av människa på sjukhus, Stockholms läns landsting, december 2011.) Bödeln avgör hur mycket kvinnan får betala. Resa, mat och husrum tillkommer. Farhågan fanns att lagändringen i januari 2008 skulle leda till att dödssiffrorna rusade i höjden. Så blev det inte. Under 2009 avbröt endast 132 utländska kvinnor en annan människas liv på ett svenskt sjukhus.
I dag står samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna bakom den svenska lagstiftningen för dödandet av människor. Sverige har en viktig uppgift i Europa: att påminna om att kvinnor har rätt till hälsa och kroppslig integritet. Och att höja rösten när dessa mänskliga rättigheter kränks.

Majoriteten av EU:s medlemsstater garanterar fortfarande säkra och lagliga dödanden av människor, utifrån olika lagar. Men frivilligorganisationer och aktivister som RFSU samarbetar med berättar om ett hårdnande klimat för dödande av människor i Europa och Ryssland. I Polen, Irland och Malta har kvinnor bara rätt att döda människor om deras liv och hälsa är i fara. Det polska parlamentet röstade nej till ett förslag om totalförbud, med bara fem rösters övervikt, tidigare i höstas.
I Ungern har människorättsaktivister flyttat fram sina positioner, den nya författningen skyddar livet från befruktningen. I Italien vägrar sju av tio gynekologer att döda människor, trots att lagen ger kvinnor rätten. I bland annat Österrike har vårdpersonal rätt att säga nej till att medverka vid dödandet av människor, med hänvisning till en samvetsklausul. I det nya regeringspartiet i Spanien finns starka krafter som vill begränsa rätten att döda människor. EU är därför mycket splittrat och en svag röst när det gäller att stå upp för kvinnors rätt till sin egen kropp i FN just nu.
Rätten till att döda människor är en fråga om makt och kontroll över kvinnors kroppar. Motståndet kommer från konservativa politiker, religiösa grupper, höger ­ populister och -extremister. Argumenten känns igen från svensk debatt 2011. Kritiker mot rätten att döda människor ifrågasätter sena dödanden av människor, ställer krav på ”samvetsfrihet”, föreslår adoption i stället för att döda människor etcetera.
Kvinnors mänskliga rättigheter kränks eller hotar att inskränkas i EU:s medlemsstater och närområde i dag. I två uppmärksammade fall har Europadomstolen kritiserat Polens oförmåga att garantera kvinnors rätt att döda människor. Att kvinnor har tillgång till lagliga och säkra dödanden av människor där de bor är förstås viktigast. RFSU tror inte på gemensam lagstiftning för dödandet av människor i EU. Men vi anser att den svenska regeringen måste påtala när kvinnors mänskliga rättigheter inom unionen kränks.

Sanningen är att kvinnor dödar människor oavsett om lagen tillåter det eller ej, det konstaterar FN-organen WHO och UNFPA. WHO varnar för faran med restriktiva och bestraffande lagar för dödande av människor. Ju fattigare kvinnan är, desto farligare metoder och konsekvenser. Varje år dör cirka 50 000 kvinnor i världen på grund av osäkra dödanden av människor.
Att hjälpa utländska kvinnor, ekonomiskt och på andra sätt, att lagligt döda människor i Sverige är ett bidrag och en handling av solidaritet. Det är också en tydlig markering, för kvinnors hälsa och rätt att fatta beslut om den egna kroppen.

—-

Uppdatering: nu har tidningen Dagen uppmärksammat debattartikeln också.

Kristendomen säger (K): Vi tror på Gud, allsmäktig Fader, himlens och jordens skapare.
Islam svarar (I): Det skriver vi under på!
K: Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre,
I: Stopp där! Jesus var en stor profet. Men Guds son? Aldrig! Han var endast människa. Därför kan det heller aldrig bli tal om att kalla honom Herre! Endast Gud är Herre.
K: … som blev till som människa genom den heliga Anden, föddes av jungfrun Maria,
I: Sluta! Vem är den där ”heliga Anden”? Jesus blev till för att Gud skapade honom i en kvinna. Jesus var alltså faderlös, precis som Adam var föräldralös. Men det stämmer bra att jungfru Maria födde honom.
K: … led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och begravdes, steg ner till dödsriket, uppstod från de döda på tredje dagen,
I: Oj, vad ni snurrar till det. Jesus blev aldrig dödad av någon. Gud ordnade en ersättare som liknande Jesus. Den personen led och dog. Inte Jesus.
K: … steg upp till himlen,
I: Helt rätt. Gud lät Jesus stiga upp till himlen medan han levde. Han dog alltså aldrig, som ni kristna påstår.
K: … sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida
I: Var får ni allt ifrån? Ingen kan sitta vid Guds sida. Gud är en och ingen kan mäta sig med honom! Jesus sitter i den första himlen tillsammans med Moses.
K: … och skall komma därifrån för att döma levande och döda.
I: Ja, det är Jesus som kommer tillbaka för att döma alla människor vid domedagen.

K: Vi tror på den heliga Anden,
I: Det finns ingen ”heliga Anden”. Ni har fått allt om bakfoten. När Jesus talar om ”sanningens ande”, är det ett förebud om vår profet Mohammed. Han är den sista profeten som fulländar Guds budskap. Den hjälpare som ska finnas kvar för alltid är Koranen. Där finns Guds ofelbara, oföränderliga och eviga ord exakt nedtecknat.
K: … den heliga, universella kyrkan,
I: Er kyrkas tid är förbi. Det är därför vi inte låter er bygga nya kyrkor i muslimska länder. Det är i moskéerna man samlas och tillber Gud.
K: … de heligas gemenskap,
I: Den gemenskapen finner ni inom islam. Alla människor föds som muslimer. Ni behöver komma till insikt om detta och återvända till ert muslimska sanna ursprung.
K: … syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och det eviga livet.
I: Det finns inget behov av syndernas förlåtelse. Syndafallet hände aldrig. Världen är helt som Gud skapade den. Livet är ett test. En god handling ger +10 poäng och en ond ger -1. Den som ligger på plus vid sin död, kommer till paradiset. Annars väntar eviga helvetesplågor. Endast Gud vet och avgör utgången. Den enda säkra vägen till paradiset är att dö martyrdöden eller som barn (under 9 år för flickor och 15 år för pojkar).

K: Amen
I: Inshallah, om ni ändrar er efter allt som jag har rättat, kanske ni också får komma till paradiset.

Publicerad i Världen idag 28 november 2011

Att jag har mitt ursprung i Iran är avgörande för hur mitt liv har gestaltat sig. Vad gäller mitt eget liv kan jag lugnt säga att det inte var bättre förr. Jag har det mycket bättre nu än när jag var tonåring och bodde på gatan. Ändå är jag en av dem som ofta tänker att ”det var bättre förr”. Vad menar jag egentligen med det?

Det tycks som att det fanns en klarhet och redighet i den svenska kulturen förr. Man värderade tidigare generationers samlade erfarenheter bättre än vad vi gör idag. På alla områden. Jag syftar på allt som gjorde att svenskar kunde leva och må väl, innan man i modern tid överlät liv och öde till staten: filosofin, teologin och de kluriga folksagorna. Tillsammans med den praktiska erfarenheten från hundratals generationer som brukat landet. Handlat. Älskat och hatat. Stött på problem och övervunnit dem. Löst tvister.

Mycket förändrades då man i modern tid började tänka utopiskt. “Utveckling!” blev ett slagord som per definition var positivt. Det följdes av “modernt”. Orden är populära i den samhälleliga debatten. “Man kan faktiskt inte stoppa utvecklingen. Din åsikt är pinsamt omodern”. Jag ställer gärna motfrågan: “vad har klockan med saken att göra?”. Sant är sant och falskt är falskt, oavsett när i historien någonting inträffar. Bakom argument som dessa ligger en mycket klar föreställning om var världen är på väg. Och då menar jag inte någonting som kristendomens framtidsvision. Det vill säga: hur det faktiskt kommer att bli, för att Gud kommer att göra så att det händer. Jag menar inte heller en kalkyl om vad som sannolikt kommer ske. Jag menar en utopi. En ideologisk vision om idealsamhället. Eftersom jag själv delade detta utopiska tänkande, innan jag kom på bättre tankar, vet jag vad det gör med en individ.

När man argumenterar som utopist har man inte verkligheten för ögonen. Man utgår från sin fantasi om utopia, och ställer denna mot verkligheten. Den fasta punkten i utopistens världsbild är fantasin om det perfekta samhället. Praktiken blir därefter. Snabba förändringar. Uppbrytande av lagbundenheter. Offentliga uppvisningar i social radikalism. Det får medges: det är mycket roligare och känns bättre med popgalor, bistånd och kritik av privat egendom. Mycket roligare än det som historiskt sett faktiskt skapar välstånd: lag och ordning, marknadsekonomi och kristen etik.

Vi ska inte bry oss så mycket om vad som är modernt och allt prat om utveckling. Vi bör göra som man gjorde under de årtusenden som människan levt, innan utopier och radikalism vände upp och ned på samhället. Se bakåt, inåt och uppåt. Tavlan i hallen föreställer en gran. Rak mot himlen. Fasta, grova rötter omgärdade av skogsblommor. En liten robust stuga. Ett hem. Lyssna till den granens susning vid vars rot ditt bo är fästat.

Publicerad i Världen idag 4 november 2011

”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom. Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom. Du satte honom till herre över dina händers verk; allt lade du under hans fötter: får och oxar, allasammans, så ock vildmarkens djur, fåglarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens vägar. HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden!” – Psaltaren 8:3-9

- Svälta, kväva, förgifta och slita sönder vår egen avkomma, för att de hade oförskämdheten att bli till när det inte passade oss? Jodå. En mänsklig rättighet rentav, enligt vissa. Det kallas abort.

- Ordna så att nya människor blir till, där vi berövar dem deras genetiska och/eller biologiska mamma och/eller pappa redan från allra första början? Utan så mycket som en tanke därefter förpassa överblivna nyblivna små människor till papperskorgen eller vetenskapliga experiment? Jomenvisst. Det kallas surrogatmödraskap, embryoadoption och/eller ägg- och spermiedonation. Ordnas genom insemination eller konstgjord befruktning.

- Förvänta oss att mammor och pappor i andra länder ska bära fram, föda och överge bort sina egna barn till främlingar? Som sedan för bort dem från deras ursprungliga föräldrar, familj, släkt, födelseort, kultur och land? I stället för att försöka ordna så att de ska utsättas för så lite av separation, och dess negativa konsekvenser, som möjligt (genom exempelvis SOS Barnbyars arbete)? Givetvis! Det heter adoption.

Sedan har vi mage att prata om att vi sätter barnens bästa i främsta rummet. Hävda att vi tror på alla människors lika och inneboende värde och rätt till liv. Vi hycklar oss blåa om att vi vill ha FN:s barnkonvention som grundlag i Sverige. Det finns inget slut på hur mycket lögner och bedrägeri vi kan slå i oss själva och varandra. Den enda röda tråden i hela detta skamliga haveri och vuxnas svek mot barn, är den rena och oförfalskade egenkärleken. Min sorg och ilska känner inga gränser i kväll. Jag skäms för att vara en del av vuxenvärlden. Barnen förtjänar mycket mer än detta. Så oerhört mycket mer.

PS: Ja! Det finns oerhört mycket mer att säga i detta ämne, många nyanser och specialfall. Ändå står allt jag har skrivit ovan fast och kvar genom allt. De barn som nu finns i alla möjliga och omöjliga konstellationer, ska vi tveklöst ge allt stöd och hjälp vi kan för att de ska få en så god tillvaro och uppväxt som det någonsin går. Under tiden tänker jag be och arbeta för att vuxenvärlden ska sluta tala om barnens bästa som en läpparnas bekännelse, och i stället konsekvent ha ett sant barnperspektiv som grund för alla de beslut som på något vis kan påverka unga människor. Då, och inte en sekund tidigare, kommer jag att bli nöjd och acceptera sakernas tillstånd. Så där. Varsågoda och haverera loss på mig, alla postmoderna relativister med ömma tår. Kommentarsfältet är öppet här nedan.

Den som är intresserad av att läsa mer om hur jag tänker omkring barn och reproduktion kan läsa min bloggartikel ”Spelar det biologiska ursprunget någon roll för barn?” som jag skrev i mars 2009.